Sensuellt

I torsdags förvånade jag mig själv en aning genom att hyra "Vicky Cristina Barcelona" på Ica. Vad som förvånade mig mer var att jag blev underhållen snarare än irriterad, som jag förväntat mig. Filmen undviker att vara ofräsch genom att inte ta sig själv på något enormt allvar. Kärleken är visserligen himlastormande och konstnärerna riktiga konstnärer men Woody är väldigt medveten om det lite löjliga i det och har distans till sin historia utan att värmen i den försvinner.

I förrgår såg jag Oliver Assayas "Sommarminnen" med lite för högt ställda förväntningar. Mycket prat om antikviteter och lite för lite vältrande i sommar för min smak (se: "Dazed & Confused"). Dock: fin i all sin vardaglighet.

Idag har jag och Emilia lyssnat på en CD-skiva i en CD-spelare för första gången på mycket länge. "Dark was the night". Vissa låtar börjar ta form i massan efter veckor av slölyssnande. Det tar mig väldigt lång tid att lyssna in mig på en skiva nu för tiden, oftast månader. Att inte ha någon ipod längre underlättar ju inte direkt musiklyssnandet.

musik i huvudet

Jag tappade bort min ipod för mer än en månad sen, men huvudet har varit sprängfyllt av musik sen dess. När jag går förbi Svampen i morgonkylan spelas Deerhunter upp i mitt huvud. Cover me... comfort me... come for me... som en vaggvisa, fraserna viskas om och om igen. I några ögonblick får jag en stark längtan efter att bli nedbäddad i en mil av täcken och filtar, stoppa flödet av händelser och alla intryck som bara blir starkare ju närmare jag kommer, men jag fortsätter att gå, med huvudet dunkande av stum musik, hjärnan vibrerande av den ständiga upptakten till ett explosivt crescendo. Vi fortsätter att gå, tillsammans.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag mår, den extremt sällsynta känslan av att allt man någonsin oroat sig över kommer att ordna sig, att allt blir bättre hela tiden, att allt är vackert även om eller tack vare att det är fult, den nyss nämnda musiken som fyller mitt huvud... att jag och Emilia ska blir föräldrar om ungefär tio veckor. Jag är konstant förundrad, förvirrad och uppfylld av hopp, liv, kärlek.