Sensuellt

I torsdags förvånade jag mig själv en aning genom att hyra "Vicky Cristina Barcelona" på Ica. Vad som förvånade mig mer var att jag blev underhållen snarare än irriterad, som jag förväntat mig. Filmen undviker att vara ofräsch genom att inte ta sig själv på något enormt allvar. Kärleken är visserligen himlastormande och konstnärerna riktiga konstnärer men Woody är väldigt medveten om det lite löjliga i det och har distans till sin historia utan att värmen i den försvinner.

I förrgår såg jag Oliver Assayas "Sommarminnen" med lite för högt ställda förväntningar. Mycket prat om antikviteter och lite för lite vältrande i sommar för min smak (se: "Dazed & Confused"). Dock: fin i all sin vardaglighet.

Idag har jag och Emilia lyssnat på en CD-skiva i en CD-spelare för första gången på mycket länge. "Dark was the night". Vissa låtar börjar ta form i massan efter veckor av slölyssnande. Det tar mig väldigt lång tid att lyssna in mig på en skiva nu för tiden, oftast månader. Att inte ha någon ipod längre underlättar ju inte direkt musiklyssnandet.