musik i huvudet

Jag tappade bort min ipod för mer än en månad sen, men huvudet har varit sprängfyllt av musik sen dess. När jag går förbi Svampen i morgonkylan spelas Deerhunter upp i mitt huvud. Cover me... comfort me... come for me... som en vaggvisa, fraserna viskas om och om igen. I några ögonblick får jag en stark längtan efter att bli nedbäddad i en mil av täcken och filtar, stoppa flödet av händelser och alla intryck som bara blir starkare ju närmare jag kommer, men jag fortsätter att gå, med huvudet dunkande av stum musik, hjärnan vibrerande av den ständiga upptakten till ett explosivt crescendo. Vi fortsätter att gå, tillsammans.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag mår, den extremt sällsynta känslan av att allt man någonsin oroat sig över kommer att ordna sig, att allt blir bättre hela tiden, att allt är vackert även om eller tack vare att det är fult, den nyss nämnda musiken som fyller mitt huvud... att jag och Emilia ska blir föräldrar om ungefär tio veckor. Jag är konstant förundrad, förvirrad och uppfylld av hopp, liv, kärlek.