Hejdå Mick, hej hej blogg

Idag läser jag på Pitchfork att Mick Harvey ska sluta i the Bad Seeds. Istället för att fundera någon längre tid över varför (Mick är trött på att bli tagen för givet, besviken att ingen frågade honom om han ville vara med i Grinderman, vill satsa sitt allt på att ge ut obskyra Serge Gainsbourg-covers?) bestämmer jag mig för att börja skriva.

I något års tid har jag tänkt att jag ska börja blogga, men för varje dag som jag inte kommit igång med bloggandet har pressen på att ha ett bra första inlägg ökat mer och mer. Alla ämnen som jag kommit på har känts sökta, inget tillräckligt intressant eller relevant för att kunna fungera som startskott för den blogg som vuxit sig till en blobb, en stor amöba som vägrar flytta sig från min hjärna till hypertextvärlden. Idag inser jag att jag inte får vara rädd, rädd för att haspla ur mig fåniga liknelser som den i förra meningen, eller skriva om något som inte känns helgjutet. Det viktiga är att komma igång. Idag kändes det som att Mick sa "kör, gör din grej, det tänker jag i alla fall göra" och han har så klart rätt.

I en dokumentär om Nick Cave som SVT visade för ett par år sen diskuteras "The Boatman's Call", Nick Caves närgångna uppgörelse med PJ Harvey efter att deras förhållande tagit slut. Jag vet inte om det är en efterhandskonstruktion och jag i själva verket har blåst upp dramatiken i scenen en aning, men jag ser Mick framför mig när han skruvar på sig i stolen och mumlar något som avslöjar att han inte tyckte att det var riktigt sjysst, det var för personligt och det var inte rätt att hänga ut någon annan på det sättet. Denna lilla kommentar var väl inte så märkvärdig, men scenen har ändå fastnat och fått mig att tro att Mick fungerat som the good cop till Nicks bad cop. Han har aldrig ens varit i närheten av att pocka på ens uppmärksamhet på samma sätt som fullblodsexcentrikern Blixa, som hoppade av Bad Seeds för ett par år sedan efter att ha varit en av de mest långvariga medlemmarna. Ändå har jag alltid uppfattat hans närvaro i bandet som en avgörande faktor för att the Bad Seeds varit just the Bad Seeds - inte vilket karaktärslöst kompband som helst.

Hur som helst ska jag följa Mick Harveys fortsatta karriär med intresse oavsett hur många obskyra coverskivor han ger ut. Tack Mick för inspirationen, jag tillägnar dig min blogg!